Second hand life

Är för närvarande i min gamla hemstad Fagersta och gör stan.
Fagersta må inte ha så mycket att erbjuda i övrigt, men här finns faktiskt några second hand-pärlor!

Inledde dagen på Hörnan Bra & Begagnat.
Den lilla butiken har på sant andrahandsmanér endast öppet på onsdagar och lördagar, så jag passade på. Ganska varierande utbud här, jag är ofta in och kollar men köper sällan något då det ofta är lite för krafsiga saker. Idag förälskade jag mig dock i ett köksbord med utdragsskivor och perstorpsskiva med det klassiska virrvarrmönstret signerat Bernadotte. 225 kronor skulle de ha för det, och den trevliga försäljaren stod länge och diskuterade 50-talsretro med mig. Står det kvar nästa gång jag är i Fagersta så är det mitt!
Bästa fynd: ett par röda läderstövlar med fransar som var jättemoderna för några år sedan, 45kr

Antikt och Kuriosa
Bjuder på en förvånande lyxig mix av antikviteter, designporslin och rariteter. Det första jag ser när jag kommer in är Rörstrands Gröna Anna som hälsar mig välkommen, i sällskap av Gefles Blå Vinranka. Antalet porslinsklassiker översteg mitt förstånd, och jag antar att butiksinnehaverskan måste ha sett mitt närmast sexuella intresse för föremålen på hennes bord, så vi hamnade i en diskussion. Mitt i diskussionen tittar jag upp och ser en gammal papptomte stå på en hylla.
"Oj, exakt en sån där har min Pappa, han fick den visst av sin farfar" utbrister jag.
Sedan ser jag prislappen. 1750 kr.
Jag dog litegrann.
Tydligen går butiken runt genom internetförsäljning, vilket mamma förklarade när jag kom hem.
Det förklarar saken, ingen i Fagersta har råd att betala 1750kr för en papptomte.
Bästa fynd: Återigen, 1750 för en papptomte!? Här gäller se, men inte köpa.

Sedan bar det av till Mötesplatsen Kupan.
Jag hävdar bestämt och på fullaste allvar att Kupan i Fagersta är världens bästa secondhandbutik. Den ser inte mycket ut för världen, men om man ger sig lite tid att leta så hittar man de mest udda fynd, och jag tror att de gånger jag gått ut ur butiken utan att ha köpt något kan räknas på ena handens fingrar. Ett bra exempel är att jag för dagen helt omedvetet var klädd i två saker jag köpt i butiken - en lila sportjacka från bagheera och ett par bruna läderstövlar som jag haft hela vintern, vilket förmodligen är den enskilt starkast bidragande faktorn till att jag faktiskt överlevt den såhär långt.
Idag blev det tre fynd.



Söt och väldigt Odd Molly-liknande tunika, för överkomliga 25kr.
Gillar att den har pärlknappar och små puffärmar!




Den här helt underbara klänningen hängde på en hel ställning med bara 50-60-70-talskläder som jag såg först när jag skulle gå ut. Jag föll pladask. När jag skulle betala frågade jag kvinnan i kassan av rent intresse om hon visste hur gammal klänningen kunde tänkas vara, då hon såg ut att ha upplevt större delen av det förra århundradet.
Det visade sig att klänningen faktiskt var hennes egna, från sent 60-tal, som hon hade lämnat in då hon och hennes man fått lov att flytta ur deras villa. Jättekul med plagg som har en historia!
25kr kostade även denna godbit.




Sedan hittade jag även ett par näbbstövlar. Jag har en lite kluven relation till dessa skodon, de första jag minns satt på vår extralärarinna Monicas fötter i mitten av nittiotalet. Jag hade då aldrig sett något liknande och tyckte att de var det fulaste och underligaste jag sett.
Med ålder och breddade perspektiv har jag nog ändå kommit att tycka att de är rätt häftiga, mycket påverkad av den rådande folkloretrenden.
Ynka 35kr fick jag ge för dessa.

Eftersom kvinnan i kassan sedan räknade fel så kom jag undan med en slutnota på 65kr.
Beyond Retro ain't got nothing on Kupan Fagersta!

Bästa fynd: Dagens skörd kvalar in rätt bra, annars de tidigare nämnda skinnstövlarna för 70kr, bagheerajackan för 10kr och en hel drös ascoola pumps för 30kr/st. Kupan är de coola skornas himmelrike! Min mamma köpte även en gucciväska här för några år sedan. Jag hatar att hon hittade den först.


Om morgondagen tillåter så ska jag försöka åka förbi Leva Antik, som femtiotalsjakten har hajpat.
Pinsamt när man får lära sig om saker i ens hemstad via en stockholmsblogg.


Kan även tilläggas att inget utav dagens fynd är till mig själv, utan att jag nuförtiden mest ser mig som en secondhand-mäklare. Grejerna kan alltså hittas på min Traderasida!

...som inte var en vintageguide, utan bara en helt vanlig second hand-guide.

Den lilla butiken på Knäppingsborgsgatan har mycket riktigt öppnat igen, däremot har Kupan stängt och kommer inom kort att få utbildningscentrum som nya hyresgäster. Vart butiken flyttar är oklart.
Sedan finns det tydligen en till butik på S:t Persgatan som Kalle tipsade om, får ta en titt inom kort.

Idag har jag varit och fyndat hemma i Fagersta, mer om det senare!

I lördags var det kalas.
Det ligger oftast i kalasens natur att man bör klä upp sig litegrann, så det var dags att lufta det senaste fyndet.

Hittade den här klänningen på Tradera, den sitter som en smäck, har små knappdetaljer i midja och handleder, är exakt vad jag har letat efter jättelänge och jag är sjukt nöjd med den.


Det är viktigt att alltid vara seriös på kort.

Tyvärr fick klänningen under kvällen i sig lite för mycket jäst dryck och päronlikör, och kände sig därför lite hopskrynklad under söndagen.

Ett riktigt fynd dock!

Nyss hemkommen från favoriten City Loppis, är där i stort sett varje helg. Normalt sett brukar vi gå dit på söndagar, men idag var vi alltså där på en lördag. Om jag får komma med ett tips så är det att passa på på söndagar, för idag var det knökfullt!

Anledningen till besöket var att jag hade bestämt mig för att köpa ett gustavsberg domino-askfat, som Stig Lindberg designade för den legendariska H55-utställningen. Inte för att jag röker, utan för att det är en fin samlarpjäs som har gått upp rejält i pris på senare tid och jag har länge spanat på det på loppisen. Just det här exemplaret hade dessutom en VW-logga, en kul detalj tyckte jag.




Tyvärr hade någon dock hunnit före mig, så det blev inget askfat, men väl tre andra småfynd.





Har ett projekt på gång som jag håller på och syr på. Funkar riktigt bra i secondhandandan, tyget kommer från Myrorna, dragkedjor hittade jag på Tradera och idag hittade jag en rulle matchande brun tråd för en ynka krona.

Det fina serveringsfatet kommer från JIE/Gantofta, är handmålat och signerat med initialerna G.S och en trana. Eftersom jag tyvärr lämnade tillbaks mitt keramiklexikon igår har jag inte kunnat kolla vem kreatören är, men det söta fatet blev i alla fall mitt för en tia.

Den gulliga blå lampskärmen var lite trasig, så den fick jag gratis av en trevlig försäljerska med finsk brytning. Sådant gillas!


På hemvägen gick vi förbi Statoil och hämtade utt ett traderapaket, innehållandes ett stycke jeans.



Jag förstår varför professionella modebloggare har stora hallspeglar, det är ju stört omöjligt att ta kort på byxor som man har på sig. Hursomhelst sjukt trevligt med ett par knappt använda jeans, hade kunnat ta nån storlek mindre, min hjärna har inte riktigt registrerat att jag gått ned ett antal kilo, och därmed borde gå ner en storlek.

En positiv grej är att Schenker bjuder på kaffe när man hämtar ut sitt paket. Riktigt schysst, eftersom jag för det första var duktigt törstig efter att ha trängts i loppisvärmen och för det andra per automatik gillar alla som bjuder mig på kaffe.

Mer sånt!

Var med min partner in crime och fikade hemma hos Pelle igår, då han tipsade om ett ställe jag totalt missat, nämligen Norrköpings Auktionsverk. De har auktioner någon gång i månaden, nästa tillfälle är nu på måndag kl 11.

Katalogen finns på deras hemsida och innehåller de mest varierande föremål, från en tunna gamla vykort, till parfymflaskor från 1800-talet, till en stenyxa från forntiden.

Priserna är tyvärr lite utanför min range för tillfället, men fastnade bland annat för ett parti av ALP Kaskad, som jag redan har i minneslistan på Tradera. 4 delar för 500kr får väl inte anses som något opris.






För att inte tala om detta fantastiska bord!






Ja, drömma går ju.

De bästa sakerna i livet är gratis, och just därför måste jag slå ett slag för biblioteket.
Norrköpings bibliotek är av många en rätt bespottad byggnad, men jag tycket faktiskt att den har sin charm. Byggnaden sticker ju onekligen ut med sina skarpa vinklar, stora glasrutor och numer något mossiga fasad.


foto: Thuresson


Men det är ju som det gamla ordspråket säger - man ska aldrig döma en bok efter omslaget, och inte ett bibliotek heller, för den delen. Härom veckan var jag in och lånade fyra böcker som jag sedan sträckläst. Dags att fylla på igen, med andra ord.




Svensk keramik under 1900-talet öppnades med stor iver, men visade sig vara mer av ett uppslagsverk och mindre av en inspirationskälla.



Gammalt porslin, helt underbar! Här kunde man bläddra igenom historien hos de större bruken och återupptäcka en mängd gamla favoriter.



Moderna antikviteter var lite för mig vad en porrtidning är för en 16-årig kille. Jag vill inte lämna tillbaka den!



Vespan, myran, chanel no5... historien bakom 30 designklassiker.
Bakom en lång titel döljer sig en riktigt inspirerande bok, med internationella designfavoriter, både högt och lågt. Jag upptäckte både helt nya föremål och lärde mig historien bakom ett så till synes alldagligt föremål som espressokannan för spisen.


Jag ska försöka hinna förbi bibblan en sväng imorgon för att lämna tillbaks denna skatt och hämta upp en ny skörd. I ärlighetens namn förstår jag inte varför jag inte varit på biblioteket oftare, det är ju en ovärderlig kulturskatt.
För en fattig kultur- historie- och boknörd som undertecknad är det verkligen guld värt!

Om det här ska lyckas, så gäller det att känna sina jaktmarker.

Jag har länge varit en vintage-entusiast, och anser mig ha hyfsad koll på Norrköpings andrahandsmarknad. Publicerar här en liten "guide", med förhoppningen att någon kanske blir inspirerad, fyller på, eller kommer med tips.


Myrorna,
Gamla Rådstugugatan 18

Måste av uppenbara skäl nämnas först, då de är kändast och förmodligen störst. Här kan man hitta allt, men det är hög omsättning på prylar, så det gäller att vara snabb. Mycket pälsar och skinnjackor av fin kvalitet på klädfronten, gott utbud av dam- barn- och sportkläder, något sämre utbud på herravdelningen samt på skosidan. En våning upp kan man fynda möbler, böcker, textilier och keramik etc. Priserna var bättre för några år sedan, men har höjts rejält (troligen på grund av ökad efterfrågan). En favorit hos studenter, dels på grund av det stora utbudet kläder till diverse maskerader, dels på grund av studentrabatten på 10%.
Bästa fynd: En svart skinnjacka för 115kr, soffgrupp 3+2+1 för 400kr.

----

Erikshjälpen,
Hagebygatan 31

Öppet på onsdagar och lördagar, då är det alltid knökfullt med folk. Något högre prisbild än på Myrorna, men det går att hitta fynd. Fokus på möbler, hemelektronik och köksprylar, något mindre kläder som dessutom är av sämre sortering än på Myrorna. Möblerna är däremot bättre, här kan man hitta både halvantikviteter och designklassiker. I lokalen serveras även fika.
Bästa fynd: En superfin 40-talssekretär för 300kr som jag tyvärr inte köpte. Annars hade det varit bästa fyndet.

----

Hela Människan,
Kabelvägen 2

En bit utanför staden, mot Finspång, ligger Hela Människan. I likhet med Erikshjälpen är butiken öppen onsdagar och lördagar, fikahörna finns, och det är i regel ganska svårt att hitta en parkeringsplats i all trängsel. Väldigt bra priser och trevlig personal! Det finns mängder av hemelektonik, lampor, glas och keramik, men är lite snålare på möbel- och klädfronten. Absolut värt ett besök!
Bästa fynd: Världens häftigaste ghettoblaster för 55kr. Tyvärr sedan stulen på Emmabodafestivalen.

----

Bra & Begagnat
Finspångsvägen 27

I samma ände av staden som Hela Människan hittar man även Bra & Begagnat, om man lyckas lista ut hur man ska ta sig in. Jag har dock under mina snart fyra år i Norrköping bara lyckats pricka in butikens öppettider en gång, och den är i ärlighetens namn inte mycket att hurra för. Gott om plats förvisso, men utbudet känns krafsigt och ostrukturerat. Mycket glas, koppar och pälsar.
Bästa fynd: Inget inköp.

----

City Loppis
Butängsgatan, bakom resecentrum

Helgens höjdpunkt! På lördagar och söndagar har den anspråkslösa lokalen bakom resecentrum öppet. Man får vara beredd på att det tar lite tid att gå igenom allt, för det är många (och väldigt trevliga) försäljare och det finns ingen som helst röd tråd för vad som säljs här. Oerhörda mängder LP-skivor, massvis med fint gammalt porslin, samlarföremål, kläder, lampor och allt mellan himmel och jord. Ibland orkar man inte hela vägen igenom, då kan man sätta sig vid ett bord och äta en varmkorv eller räkmacka till tonerna av dansbandsmusik. Personlig favorit!
Bästa fynd: 2st ALP Lidköping-koppar med fat från 1930 i perfekt skick. Kostade mig hela 10kr och dyker upp i ett eget inlägg inom kort!

----

Kupan Mötesplats
Hospitalsgatan 20

Förvånansvärt liten för att vara en Kupan-butik, alldeles vid Nya torget. Jag besökte butiken ett antal gånger när jag för några år sedan bodde i området utan att bli imponerad, så det dröjde tills nyligen innan jag gav butiken en ny chans. Inga möbler, endast kläder och prydnadsföremål/porslin. Finns en del pärlor, men jag blev inte lockad nog för att öppna plånboken.
Bästa fynd: yet to come...

----

Okänt namn
Knäppingsborgsgatan 9

Den lilla butiken på knäppingsborgsgatan är trång och rörig, men den som känns mest "stockholmsvintage" av butikerna i stan. Allt känns handplockat och håller hög kvalitet, ägaren verkar vara en skön lirare och det ligger i regel en trött hund på golvet. Butiken stängde för ett tag sedan och hade en slutrea, men tycks nu ha öppnat igen.
Bästa fynd: Ett par italienska skor i brunt läder för en femtiolapp.




Omdömen om fler butiker kommer!

Jag har en teori, och det är att ens smak hoppar över en generation.

Mina föräldrar är båda födda på slutet av 50-talet och har följaktliken vuxit upp i hem med 50-60-talsmöbelemang, vilket de har kommit att avsky. De har istället valt att inreda sitt hem kraftigt inspirerad av den stil som dominerade hemma hos deras mor- och farföräldrar, 20-tal. Tunga, mörka trämöbler, vitrinskåp och skänkar kombineras med det som var nytt och trendigt när deras hus byggdes under tidigt nittiotal. Det vill säga mässing, skinnsoffor och glasbord.

Påföljden?
Jag avskyr både 90- och 20-talsstilen som pesten. Tjugotalets kläder och frisyrer - tummen upp, tjugotalets möbler och inredning - tummen ned. Istället har jag fastnat stort för det som mina föräldrar hade i sina bardomshem, 50-70-tal.

Jag och sambon renoverade i samband med att vi flyttade in i lägenheten dess sovrum. Det var tidigare tapetserat i en typisk nittiotalsgul nyans med struktur och mexi-inslag. Helt enkelt fruktansvärd i vår smak. Vi valde istället en diskret grå nyans, med den största väggen fondtapetserad med en mörk, ganska kraftigt mönstrad medaljongtapet, liknande den på bilden


foto: Borås tapeter

Vi tycker att den är jättefin, men det roliga är att då båda våra föräldrapar varit och hälsat på har de utbrustit
"Oj, medaljongtapet..." De kunde inte ens sträcka sig till den vita lögnen att infoga ett klädsamt "vad fint" efteråt.

Anledningen är såklart jätteenkel, deras föräldrar bombarderade dem med medaljongtapeter, deras första lägenheter hade medaljongtapeter, pappa spenderade stor tid på att sanera deras första villa från dem och i farmors badrum finns den fortfarande kvar - medaljongtapeten.


Jag tycker personligen att den är underbar i all sin hemskhet.


Samma sak var det när det under tidigt 2000-tal blev modernt med utsvängda byxor igen. Min mor protesterade högljutt mot detta mode - självklart för att hon själv sett ut så, 25 år tidigare.



En fördel med skillnaden i smak är att man med enkelhet kan inreda en hel lägenhet med de saker ens anhöriga förkastat. Nackdelen är att de anhöriga i fråga ofta hinner kassera klenoderna innan man hinner framföra sitt intresse för dessa. Detta hände när sambons föräldrar kastade vad de tyckte var gammalt skräp - ett halvt bohag i teak, klassiskt femtiotal.

Vi lyckades dock erövra ett helt underbart soffbord, designat i Säffle av alla ställen, som stod utplacerat i gillestugan på landet. I mina ögon är det världens vackraste bord, och det gör sig jättebra i vårt vardagsrum:







Det är såklart som Henrik Schyffert uttrycker det i sin eminenta monolog "The 90's - ett försvarstal":
Hur mycket vi än älskar våra föräldrar, så vill vi inte vara som dem. Faktum är, vi gör vad som helst för att INTE bli som dem. Oavsett om det gäller politiska åsikter, karriärsbana eller något så banalt som möbelemang.

Undrar hur vår generations barn kommer att ställa sig i inredningsfrågan?
Förmodligen kommer de att älska mässingskantade glasbord, svällande hörnsoffor i aprikost fuskläder, mexitegel, svampmålade väggar med bård, vitrinskåp, valv, överidimensionerade prydnadsdjur i porslin och prydnadsföremål med gäss på, som ett komplement till de rådande trenderna under det kommande 10-20-talet.

Varför?

Jag har alltid haft en fascination för gamla föremål. Föremål som har en historia, patina, karaktär och något unikt. Föremål som har varit på äventyr, älskats och sedan förkastats. Det hittar man inte hos kedjornas massproduktioner för 49,50.

Miljöaspekten är också viktig för mig. Vad händer med alla våra kedjefynd för 49,50 efter att vi använt dem någon gång och sedan tröttnat på dem? Ett spiralbeteende har gjort att många, däribland jag själv, köpt mer och mer utan att egentligen reflektera över huruvida man behöver föremålet eller inte. Resultatet blir att man har drivor av prylar hemma som man inte behöver och inte har någon relation till. Under mina snart 23 levnadsår har jag varit särskilt duktig på denna konst, och gjort mig känd i bekantskapskretsen som "tjejen med extremt mycket prylar". När man har en pryl för snart sagt varje behov behöver man inte fler. Jag hade tänkt försöka ta mig ur denna spiral; kliva av karusellen. Föremål utan emotionellt eller praktiskt värde ska säljas på Tradera, trasiga föremål lagas och lappas. Inget mer slit-och-släng.

Det ekonomiska är också klart avgörande, speciellt som jag för tillfället är ickeanställd (arbetslös låter så hopplöst, jag har ett eget företag, men ingen egentlig anställning). För den, av mig redan rätt bespottade, summan 49,50 kan man få ett linne med dålig passform hos den stora kedjan, eller ett unikt kvalitetsplagg på auktion eller loppis. Man kan för en tia få en identitetslös tallrik hos det stora inredningsvaruhuset, eller en omsorgsfullt formgiven dito på loppis. En tallrik som säger något om den tid den skapades i, som är ett kosthantverk i sig.
Det är inte bara en fråga om pengar, utan även om kvalitet.



Hur?

Second hand har fullkomligen exploderat senaste åren, gjort en rejäl klassresa från ofräscht till hippt, och man kan hitta i stort sett nästan vad som helst på exempelvis tradera eller myrorna. Det har jag också tänkt försökt göra, men självklart finns det undantag.

• Mat, exempelvis. För den som är riktigt hardcore på området går det självklart att hitta fungerande livsmedel som kasserats i stora  containers bakom stormarknaderna, men riktigt så långt är jag inte beredd att driva det hela.
• Tjänster. Klippa håret, göra en ansiktsbehandling, eller gå på bio är inget jag anser påverka projektet.
• Tillbehör. Jag äger en symaskin, och har för avsikt att med hjälp av denna reparera eller modifiera klädesplagg och annat. Skulle den gå sönder eller få slut på exempelvis tråd går det självklart att försöka hitta delar på andrahandsmarknaden, men om det inte går får jag lov att göra undantag.
• En annan viktig faktor som kan påverka är min sambo. De saker vi köper tillsammans kanske jag inte kommer kunna ha total påverkan över, men jag ska verkligen försöka. Han är trots allt en egen person och jag ska inte tvinga på honom något mot hans vilja.